Pawn Sacrifice

Jag såg Pawn Sacrifice som är en spelfilm med Tobey Maguire. Tobey spelar Bobby Fischer och hela karusellen kring schack-VM mot Spassky 1972. Det är en mycket intressant historia. Bobby Fischer, den galna amerikanen, ska spöa det ryska schack-väldet. Det är som hjärnornas kamp. Jag tror att de flesta har ganska bra koll på den politiska scenen vid den här tiden och hur mycket mer som stod på spel än bara en VM-titel mellan två herrar. Så det är en väldigt bra grund att göra en spelfilm på.

Tobey övertygar inte

Pawn Sacrifice har fått relativt höga betyg. Ganska många tycks gilla filmen. Jag som schack-nörd borde naturligtvis göra det också. Man jag tycker faktiskt inte att det är en så underhållande film. Jag gillade dokumentären om Bobby Fischer väldigt mycket mer. Och allt som skrivits om den här händelsen. Tobey Maguire lyckas, enligt mig, inte porträttera ett geni som Bobby Fischer var. För mig är Tobey bäst i Fear and Loathing i Las Vegas. Där går han omkring med en lite miniroll och vandrar som den nörd han är. Han är inte tuff i Spiderman och han är inte genial som Bobby Fischer.

Mer schack åt folket

En av de saker som jag har svårt för i Pawn Sacrifice är att det är alldeles för lite schack. Det är liksom ingen vidare bakgrundshistoria om hur Bobby Fischer blir bra på schack. Han bara är det efter att ha grinat lite som liten. Det finns ingenting om hur han studerade schack-spelare 100 år tillbaka i tiden. Det tycker jag är en jättemiss. Jag skulle vilja ha sett en större del av Bobby Fischers besatthet att bli bäst. Det är en plåga att vara näst bäst för en sådan som Fischer. Men man ville inte ta med det utan hellre fokusera på andra småsaker som inte direkt har med så mycket schack att göra. Kanske ett vettigt drag för att intressera en bredare publik. Men det är ju en schackfilm det här, inte sant?